Lastterrängbil 912

Vid inledningen av 1950-talet började de fordon som tillförts under andra världskriget, såväl svenska som importerade, bli föråldrade och slitna. En ny generation terrängbilar behövdes till Krigsmakten. Volvo och Scania-Vabis inbjöds att lämna anbud i olika viktklasser men för de lättare fordonen var det i praktiken endast Volvo som hade kapacitet att konstruera och producera sådana fordon.

Volvo Lastvagnar konstruerade en allhjulsdriven terränggående lastbil med flak och dubbla bakaxlar. Den fick beteckningen TL22. För sin tid ansågs framkomligheten i terräng som enastående. Volvo TL22 hade en osynkroniserad växellåda med 4 växlar fram och en backväxel, samt en osynkroniserad tillsatslåda för hög och låg växel. Fordonet hade differentialspärrar på alla tre axlarna för god framkomlighet i terräng. Den hade vinsch och kunde därigenom dra sig upp om den kört fast. Även denna bil konstruerades av Volvos terrängbilsexpert Måns Hartelius.

Inom Krigsmakten fick fordonet beteckningen Lastterrängbil 912.

912:an blev en liten lastbil, men med ytterst goda terrängegenskaper. Motorstyrka, ram, karosseri, allhjulsdrift, vikt/fördelning samt differentialspärrar på alla axlar gjorde framkomligheten mycket god. Den mittmonterade trumvinschen kunde dra loss bilen såväl framåt som bakåt om man ändå körde fast. Den osynkroniserade växellådan blev dock en utmaning för senare generationers värnpliktiga, eftersom Ltgb 912 var i bruk in på 1980-talet. Den användes även i utbildningen av förare för Centurion-stridsvagnarna eftersom även de hade osynkroniserad växellåda.