Pvkv (pansarvärnskanonvagn) m/43

Pvkv m/43 kom till P 1G 1961. Året därpå, 1962, började I 18 skolkompani utbilda på vagnen, för att förbereda det stamanställda befälet på övergången till pansartrupperna. Den 10 - 29 september genomfördes en pansarvärnskurs med i huvudsak P 1G personal, men tre befäl ur I 18 erbjöds elevplats.
Det blev fänrik Torbjörn Rimstrand, sergeant Arne Hedman samt furir Mats Endre. Det blev det första steget mot det som året därpå skulle bli ett pansarregemente.

Pvkv m/43 togs fram som kraftigare pansarvärn med en 7,5 cm lvkanon m/36. Den hade tyngre pansarprojektil än strv m/42 och nära 300 m/sek högre Vo. 1949 införs underkaliber ammunition med Vo 1135 m/s som ökar effekten ännu mer. 87 st levererades totalt. De ingick bl a i brigaderna som ett bandpvkompani om 2 plutoner om vardera 3 vagnar, senare bl a i pansarbataljonerna på Gotland i 11-vagnskompanier för antalet strv 74 räckte inte till att bemanna hela brigaden.

Man ska inte luras att tro att de fanns med under VK II i vår organisation bara för att de har årsmodell 1943, det tog tid att få fram dem och leverans skedde 1946-48! Den var uppbyggd på ett ändrat chassi till m/42 med fast överbyggnad utan tak. Pjäsen är begränsat rörlig i sida 15 gr åt vardera hållet. Vid större rörelser får hela vagnen vridas. Den byggs med Volvos A8B-motor och mekanisk växellåda. Även här ger motorn upphov till stora problem.

Den stora överbyggnaden gör att vagnen blir framtung och blir 2-3 ton tyngre än m/42. Försök sker med assymetriska band, bredare på utsidan, för att minska bandtrycket. Även förstärkta bärhjul används framtill på 1 och 2 hjulen för de vanliga blir hetare än övriga vid körning och kastar gummit. Det går inte att klara sig utan tak i modern stridsmiljö så 1955 monteras ett tak med en stor lucka på vagnen.

De 87 vagnarna har dragits med haverier och andra problem med motorn ständigt och jämt. Ett stort antal motorer blir lediga då strv m/41 blir pbv 301, 104 st. Sen finns det 36 st i sav/43 och ytterligare ett antal typer. Alla pvkv förses med två Scaniamotorer och nu är i stort sett problemen med denna typ borta och den går kvar i tjänst in i mitten på 70-talet då den faller för ålderssträcket. Den förses med tak över stridsrum och stötvågsskydd över styrväxeln i mitten på 50-talet, ungefär samtidigt med motorbyten.

Att betänka att detta var den enda vagntyp, 87 st, som kunnat bekämpa en invasion ända fram tills strv 81 tillfördes 1953. Det hade dessutom varit tur om den kommit till stranden med den bristfälliga motorn som var monterad. De övriga vagnarna hade ingen som helst verkan mot t ex T 34. 

Antalet strv 74 räcker inte till att bemanna PB 18 som har annan organisation än fastlandsbrigaderna. Vissa bataljoner har pvkv som ersättare och de används på samma sätt. I stort det som skiljer är inget rörligt torn och förgasare till motorer, delvis annat bandaggregat.

Kanonerna tas till vara som värnkanoner när pvkv skrotas. Då de inte har något torn så blir det mer komplicerat och dyrare att bygga dessa så alla blir inte utnyttjade. Vagnarna utnyttjas som skjutmål.

Texten uppdaterad

2024-04-29