Lastterrängbil 938

Tillverkarens beteckning var L385 Viking. Den var ursprungligen en något uppdaterad modell av den tidigare ”rundnoslastbilen” L24, fast med ny motorhuv och nya stötfångare. Den fick efter hand starkare motor och modernare chassikomponenter. Tekniskt sett var Viking en relativt enkel och okomplicerad lastbil. Det var troligen orsaken till att den blev så populär och att den blev berömd över stora delar av världen för sin driftsäkerhet och framkomlighet.
Hjärtat i Viking var 7- litersmotorn med direktinsprutning (ursprungligen på bara

6 liter), vilket gav en ganska blygsam effekt, men motorn var mycket tillförlitlig.

Det första året, 1953, användes VDC-motorn från företrädaren L245, men från 1954 infördes den uppdaterade D67(B)-motorn på 125 hk.

Den här lastbilsserien kallades alltid Viking, men den beteckningen fick den inte förrän 7-litersmotorn kom 1954. Till att börja med lanserades fordonet som en grundläggande lastbil utan standardhytt, med en motor (VDC) på 100 hk och utan servostyrning. Den uppgraderades dock ofta med turbomotor, servostyrning och en bekväm säkerhetshytt. Beteckningen L385 ändrades 1959 till L485, då instrumenten placerades framför föraren. Ursprungligen hade de placerats mitt i hytten, för att underlätta tillverkningen av både vänsterstyrda och högerstyrda Vikinglastbilar.
Viking tillverkades i både tvåaxlade och treaxlade versioner. Den tvåaxlade versionen var överlägset populärast. Till skillnad från de flesta av den tidens Volvolastbilar, fanns Viking även i en allhjulsdriven version. Den var mycket användbar som militärfordon (Ltgbil 938) och var ett för sin tid extremt bra terränggående fordon. Ltgbil 938 var utrustad med vinsch.

1959 kom den vidareutvecklade L485 Viking med bland annat kraftigare chassi. Från 1961 kunde bilen fås med turbodiesel.

Volvo Viking och dess efterföljare fanns inom Försvarsmakten i 15 olika versioner, från lastterrängbilar till snöslungor. Försvarets fordon baserades sig på Volvos civila grundversioner. Ibland skilde det bara på färg och monterad mörkerbelysning.

Den Ltgbil 938F som finns vid Gotlands Försvarsmuseum är av årsmodell 1959.

”F” står för fordonsluftvärn, varför den har en tornkrans för kulspruta m/36 dubbel.