Stridsvagn m/41 S II.

Glädjen i att sommaren 1944 få den tunga stridsvagnen m/42, med 7,5 cm kanon, blev kortvarig. Redan hösten året därpå, kom order att dessa skulle bytas ut mot lätta stridsvagnar. De vagnar som kunde komma ifråga var strv m/40 L(Landsverk) m/40 K(Karlstad) eller strv m/41 S II som hade tjeckiskt ursprung och en drivlina liknande strv m/37. Men alla tre typerna hade bara en 37 mm boforskanon m/38 som huvudvapen. Valet föll på strv m/41 S II. Ordern kom den 15 september 1945 på att 18 av dessa skulle överföras till Gotland från P1 och P3. De kom att nyttjas på Gotland fram till 1953-1954.

Det var stor brist på stridsvagnar i Sverige i början av 2. världskriget. Vår egen produktion räckte inte till och strv TNH Sv beställdes från CKD i Prag år 1939 till ett antal av 90 st. Dessa beslagtogs före leverans till Sverige av Tyskland, som använde dem i bl a invasionen av Ryssland 1941 som PzKpfw 38(t) Ausf S (för Schweden - Sverige). Vagnarna var beställda utan vapen, 37 mm pvkan skulle monteras i Sverige, så tyskarna beställde 90 st 37 mm kanoner av Skoda för inmontering i dessa vagnar. (Tjeckoslovakien var ockuperat av Tyskland).

Sverige fick ritningsunderlag och licens till vagnen och den fastställdes som strv m/41. Planer fanns på att slopa nitningen av vagnen och i stället göra den helsvetsad som Landsverks vagnar, men det beräknades att det skulle ta nästan ett år att rita om den och den tiden fanns inte.

Det byggdes 116 st av version S I och 104 st S II på Scania-Vabis i Södertälje. S II har tjockare pansar och därmed högre vikt och är därför försedd med en starkare motor. Den måste då förlängas ca 10 cm för att få plats med den motorn. Det var egentligen beställt 122 S II men 18 av dessa byggdes om till stormartillerivagn sav m/43 innan de var levererade till försvaret.

Vagnen hade en förvalsväxellåda precis som strv m/37. Beväpning 37 mm kan m/38 och två ksp m/39 H (högermatade). Hastighet 45 km/t, 3 mans besättning.

Vid P 1G har m/41 S II använts under åtta år. Det beslutades att vagnen skulle byggas om till pansarbandvagn pbv 301 och den lämnade då Gotland och ersattes med strv m/40 K. Tornen togs till vara och placerades ut på flygfält som värntorn på Visby och Bunge och även fastlandet.

Försök att få en kraftigare beväpnad vagn gjordes i början på 50-talet när man insett att 37 mm pvkanonen inte hade någon verkan mot moderna strv. Det skedde försök i pvkv II med 7,5 cm lvkan m/37, samma som kom i strv 74, och i pvkv III med 57 mm pvkan m/43. Endast S II chassit användes, starkare motor, eftersom det nya tornet blev betydligt tyngre än det gamla. Försöken avbröts när strv 81 Centurion anskaffades.

Gotlands Försvarsmuseum har ingen strv m/41 S II, däremot två värntorn m/41. Det finns inte en enda original strv m/41 S II i Sverige, den som finns på Arsenalen i Strängnäs är en ”återställd” stormartillerivagn m/43.

Texten uppdaterad
2024-04-29