Myten om GFM Volvo PV 444 – och sanningen 

Bland GFM alla fordon, hittar man i Fordonshuset en Volvo PV 444. Den är ”kronmålad” och försedd med taklucka. Vid närmare betraktande, och efter en titt under motorhuven, ser man att fordonet är i toppskick.

Myten

”Den där Volvon har gått som chefsbil på A7 !”

”Kan det vara möjligt? De gamla regementscheferna nöjde sig väl bara med Mercedes?”

Den typen av kommentarer har hörts genom åren.

Sanningen är ”nja…”. Det är bara överste Olle Bjurström som i egenskap av C A7 (1992-1999) använde sig av bilen vid ett fåtal tillfällen. Och då var det under hans sista tre år som chef A7. Att kalla denna Volvo PV 444 för ”chefsbil” blir missvisande, Bjurström nyttjade den snarare som kuriosa, för att ”vårda det gamla”, och erinrar sig tre tillfällen; En Krigsmans Erinran som meddelades av riksdagsledamoten Gunhild Bolander i Donners Hage, en regementets dag, samt vid A7 kamratförenings 60-årsjubileum. Sista A7-resan med bilen skedde nedläggningsdagen 30 juni 2000 med S-O Alfström som förare och C A7, Bo Hansson, som passagerare.

Historiken

Bilen har en något brokig historia. Den kom ursprungligen till A7 transportcentral som vanlig militär utlåningsbil.

Någon gång i 70-talets början såldes bilen som överskott till en Jakobsson i Akebäck.

1981 hämtades bilen i Akebäck av Mikael Hägg och Christer ”Nicku” Niklasson.

Ny ägare blev Mikael Hägg, då boende i Dahlhem.  Bilen inhystes hos Magnus Scönbäck i Atlingbo. Den var illa åtgången av rost, och lagning påbörjades på sent 80-tal, vilken dock avstannade och bilen blev stående.

I början på 1990-talet köptes bilen av Niklasson för 5000 kr. Han hämtade den hos Schönbäck och ställde upp den i ett utrymme i gamla Miloverkstaden som var under avveckling (nya Miloverkstaden Visborgsslätt invigdes 6 dec 1996). Trots uselt skick var bilen en raritet, emedan den var försedd med taklucka, och bar med sig ryktet att den gått som ”chefsbil på A7”.  Nicku såg det museala värdet och erbjöd sig skänka bilen till museet, mot att han fick överta en av de 903:or som då skulle försäljas. På den tiden kunde dylika ”affärer” lättare utföras, och därmed var museet ägare till bilen.

Renoveringen

Olle Håkansson läser i sin loggbok: ”Renoveringen – som pågick parallellt med att konvertera en strv 74 till strv m/42 -  startade i november 1995 och var slutfört i juni 1996. Arbetet skedde i Motorskolans regi och drevs som ett ALU-projekt för sex arbetslösa mekaniker och arbetet skedde i stridsvagnsgaraget. Sammanhållande var Lennart Ljungdahl, och Lars Ewe Pettersson som jobbade hela tiden med projektet, och smeden Rune Larsson, delvis. Olle Håkansson var sammanhållande och länken mellan mekarna, Motorskolan och Miloverkstaden och skaffade delar och verktyg när det behövdes.”

Efter mer än 20 år finner vi en del uppgifter som inte är samstämmiga. Christer ”Nicku” Niklasson minns att huvuddelen av arbetet och lackeringen skedde i den gamla miloverkstaden som var under avveckling (miloverkstaden på Visborgsslätt invigdes 6 december 1996). ”Nicku” erinrar sig också att Ate Tony Löwenborg höll i ekonomin och att Kent Virgin också var inkopplad på renoveringen.

När den var klar övertogs bilen av museet. Den var militärt registrerad och nyttjades vid högtidligare tillfällen.

Fordonstypen

Bilen är av årsmodell 1957 och har en B16-motor på 60 hk. Cylindervolymen är 1583 cc. Växellådan har tre växlar fram, och osynkad etta.

PV 444 ses som den svenska folkbilen genom sin stora popularitet. Tre prototyper tillverkades under 1944. De två första serietillverkade bilarna levererades den 8 februari 1947 till Borås och Alingsås. Under februari producerades 16 bilar och under hela år 1947 totalt 1 920 exemplar av PV 444. Priset var satt till 4 800 kronor. När modellen tio år senare utgick hade den tillverkats i totalt 196 005 exemplar.

Militärt regnummer: 68287

Tillverkningsår 1957